Hur kunde allt rätt bli så fel?

Jag möter någon i ingången, han säger att jag har tur, att det nu  bara är att gå en trappa rakt upp sen är jag inlagd igen.

Tror jag tappade turen någonstans där på vägen.  Inte hittade jag in i alla fall.

Men väl på plats startade frågorna. Allt fint jag varit med om blev så fel, så fult – uppdraget och beskådat i lysrörens okänsliga ljus.

Hur kunde min fina glastomte med sin franska julönskan klara sig i det ljuset, i den skärskådan, i den oförståelsen. Eller skulle jag där sittande på lysrörens badande ljus försöka förklara för dem hur mycket den tomten betyder för mig. Hur kan någon varm julkänsla överleva det kalla skärande ljuset som är självklart för en psykatient som återvänder från livet som en glad julfirande bonusfamiljemedlem.

Allt som kan gå fel – går fel!

Jag krampar, allt låser sig, jag kan inte prata. Det blir mörkt bakom mina stängda ögonlock. Jag hör – frågor, frågor, frågor – men jag kan inte prata. Det finns inga ord.

De låser fast mig i bältessängen. Förlåt, men hur kunde en dag som varit så fantastisk sluta så fel?

Jag sitter fast. De frågar om jag vill ha något. Själv känner jag doften av kaffe och hör knastret av något jag gissar tuggad pepparkaka. Något?! Lite mänsklig värdighet kanske!? En pepparkaka!?

Återigen handlar det inte så mycket om lokalen, lysrören, den nödvändiga visiteringen… Men visst, jag medger också att jag är en jäkligt jobbig och ytterst samarbetsovillig patient. Men jag är ändå en MÄNNISKA och vill verkligen bli bemött som en sådan – igår kväll var jag en ledsen människa som kom tillbaka till helvetet efter ett besök i himmelen.

Jag somnar med armar och ben fastspända i sängens bälte. Jag vaknar ett antal timmar senare (vet inte hur många) av att bältena lossas. Ingen säger något – de bara spänner lös. Jag gissar att någon finns kvar i närheten eftersom jag alltid har x-vak.

Jag är genomsvettig, klockan är närmare midnatt. Det är mörkt, jag letar efter min säng. Jag finner den torr, men det blöta täcket får följa med från tidigare bädd.

Jag ber om nattmedicin, utan ett ord dyker en, för mig ny, sjuksköterska upp. Hon ger mig en Stilnoct, jag ser tvivlande på henne då jag är rädd för ytterligare en sömnlös natt. Hon vekar dock inte. Hon säger bara at det är detta som står på ordinationen. Efter ytterligare någon timme får jag också lite Stesolid och jag somnar. I mina blöta kläder och mitt lika blöta täcke.

Återigen vill jag visa på hur snett vi vänder våra blickar då vi siktar in oss på  bältessäng eller ej, mobila bälten till hjälp för patienter med extra svåra behov – eller för den delen vem min korridorgranne är – en som skadar sig själv eller en som tillfogat annan skada.

Den viktiga frågan för mig är:

  • Var finns personalen som sätter sig med mig på golvet och låter mig berätta om min jul och mina julklappar, ger mig den tid det tar för mig att landa?
  • Var finns personalen som inte ensam sitter och fikar vid min faslåsta sida utan att bjuda mig?
  • Var finns personalen som självklart ser till att jag inte behöver sova hela natten i dyblöta kläder?
  • Var finns personalen som lugnt kan be om ursäkt för att de inte hittade datorn förrän efter tredje försöket? I en halvtom garderob…!

Vad är viktigast? Sak eller person? Eller kanske tydligare ändå   – Vad är viktigast?

Det sakliga eller det personliga?!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hur kunde allt rätt bli så fel?

  1. Johanna skriver:

    Gråter och sitter på golvet med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s