Hjälp som kan göra ont

Jag skrek bara rätt ut! Å, vad jag skrek. Jag visste inget annat jag kunde göra. De höll fast mig som i ett skruvstäd. Det gjorde inte ont – men jag kom inte lös.

Jag förstökte vrida och vända mig men händerna för starka. Jag kunde bara en sak – att skrika. Och som jag skrek.

Och hyperventilerade.

Jag satt där jag satt. Trots alla starka, trygga händer om mig så att jag inte skulle skada mig ville jag därifrån – och inte! Det är så dubbelt det här med tvång.

Jag kände det som att jag höll på att gå i tusen bitar – jag var verkligt rädd för att bli psykotisk för första gången i mitt liv (om jag nu vet riktigt vad det är).

Det som hände var att de bar mig till bältessängen. Jag blev lättad, jag sprack inte längre. Skriken fanns kvar i min kropp än en tid. Men när de passerade mina läppar hade de mer bleknat av till viskningar.

Väl på plats stannade en mycket bra skötare kvar hos mig, om han var vikarie var för mig fullständigt oväsentlig. Vi började prata lite om både ditt och datt.  När hans pass var över kom nästa och jag fick dra allt en gång till, en timme senare ännu en gång… Det är så jag bearbetar.

Det är alla ni vänner därutanför som gör att en dag läggs till ännu en.

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hjälp som kan göra ont

  1. nillan skriver:

    är du på rättspsyk nu eller?
    dom har hotat mig med det.livrädd för det.

    • Agneta Werner skriver:

      Hej Nillan, tråkigt att höra att du inte mår bra. Jag känner igen läget:(
      Jag har också blivit hotad med rättspsyk – brrr – mycket skrämmande.

      Det svåra för dig i läget är att försköka ändra beteendet där du är just nu. Jag vet inte hur du mår eller hur mycket du skadar dig. Jag vet att ett sånt mönster är SKITjobbiga att komma ur. Inte minst om man inte ha något som drar dig därhemma.
      Jag skickar vi din mail två filer du kan kanske kan ha någon nytta av – om inte annat så inför din läkare. Detta är ingen patentlösning men de hjälpte mig, är jag inte hittade orden och då jag inte vågade ens tänka tanken att jag just denna stund kanske mår LITE bättre än förra sekunden. Det finns grader i helvetet.

      Kram, Agneta

      • Agneta Werner skriver:

        FÖrlåt glömde svara på frågan om var jag är idag – jag är på vanlig avdelning sen två veckor nu. Jag mår idag bättre än förr, dels pga ovan dels på att min sociala situation utanför har blivit mer lockande.
        //A

    • Agneta Werner skriver:

      Hej!
      Försökt nå dig via mailen – men inte kommer fram… Skulle dela något med dig – om du har lust. Min adress: agneta@harmlesslife.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s