Medicin, medicin, meddetsamma

Igår var det patienforum på avdelningen kanske det finns de som undrar vad det är. Ja, även jag undrar ibland. Tanken är rätt god, det leds av en före detta (känns som en mycket länge föredettaproffs) och avdelningsförestånadare. Igår vår avdelningsföreståndaren på andra uppdrag , med andra ord inte där. Men det är lugnt vår ”proffsbrukare” han för noggranna anteckningar och lovar att meddela alla andra berörda. Varför känner jag mig så skeptisk?!Jag har varit på ett antal ”brukarmedverkansmöten) för att få ge min version av kring vad som görs kring frågor om vad som kan vård, bemötande och viktiga essetliga frågor vårdens har för innehåll.

Men som vanigt rörde sig frågorna mest kring mat, städning, ingen att tråkiga papper att rita på m.m. Jag som ofta är en påstridig ordning ställde ändå frågan varför jag är här.

I den mån de svarar verkar frågan snarare handla om medicin och sömn. Jag käkar Stesolid som andra äter Läkerol – känns det som. Och med så många verkar de mindre och mindre är min erfarenhet.

Men vad ska jag göra då? Om jag går hem räker inte en Läkerolmängd  utan längtan så

oändligt mycket större. Jag är osäker på om jag verkligen vill dö – men åtminstone nästan. Jag söker mörker, och då tänker jag inte på det bedrövliga novembermörkret.

En del (mycket liten som tur är ) säger att ”lägg av du dör ändå inte av att vira en halsduk runt halsen så hårt du bara förmår. Nej, jag vet det. Men det jag vill är att nå ett totalt mörker. För hur länge struntar jag i just i stunden. En annan poängen att jag verkligen mår så dåligt att jag är beredda att satsa på mitt liv på. Så dumma skörare håll truten om dina fördomar.

När jag skrevs in här för en vecka sedan hade jag gjort både vårplan och krisplan att använda i så här skarpa läge: Hur många tror att det någon läste den? RÄTT  i ingen – varför blir jag inte förvånad.

I planen skrev i i alla fall (som fler läst nu) vi absolut inte vill ha sprutan Ciscordinol Acutard då den sitter i uppåt 6-7 dagar. Lärkarna hävdar att de sitter i endst 3 dagar – när  jag frågor om de provat själva är svaret givet Nej!

Men idag är jag nästan böjd att ändå att emot den då jag behöver någon bryter mitt dödläge jag befinner mig i. Men jag är så rädd. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vad som ska komma hända. Tidigare på andra har jag både blivit hotad om Rättspyk i Sundsväll och andra faktiskt skickad till helvetet.

Jag är rädd!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Medicin, medicin, meddetsamma

  1. Eva W skriver:

    Hej Agneta. Håll ut. Tänker på dig. Skickar en stor kram. Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s