Plågsam dialog


Skrivuppgiften var att teckna en dialog. Från verkliga livet idag eller från ett projekt vi håller på med. Jag valde det senare. En bitter egen erfarenhet.

Jag kom med polis till psyket. Jag är inlåst.
Jag ska inte kunna skada mig. 

De för mig till mitt rum.
De tvingar av mig alla mina kläder.
De säger åt mig att ta på sjukhusrocken. 

De lämnar mig ensam.
Övergiven.

När både handduk och underlakan är förbrukade tar jag påslakanet.
Knyter en knut i duschen, drar åt, hårt.

De kommer.

– Men vad har du gjort nu då? Det där är väl ändå bra onödigt.

De skyndar fram.

 – Får du upp knuten?
– Nej, den sitter så hårt.

Hon krånglar in fingrarna vid min hals.

– Det är ingen fara, säger hon, hon andas, hon får luft.
– Kan någon hämta en sax? ropar han. Jag får inte upp knuten.

Över mitt huvud hör jag henne igen.
– Det är ingen fara, hon andas, hon får luft. Hon har fin färg.

Febrila händer bänder, sliter och drar. Blodet stockar sig i mitt huvud. Svarta prickar dansar framför ögonen. 

– Jag behöver en kniv istället, det sitter för hårt. Fort, flämtar han.

– Det är ingen fara, hon andas, hon har fin färg. 

Från dörren hörs en annan röst.
– Du kanske ska följa med mig och städa toaletter i fortsättningen, du tycks gilla såna här ställen.

– Det är ingen fara, hon andas, hon tittar.

Mina ögon är slutna. Tungan pressar på, vill ut från de blå läpparnas grepp. 
Men livet vinner över knuten även denna gång. Jag dråsar ihop på golvet tom på luft och blod men full av ångest.

– Det var onödigt med påslakanet, underlakan kostar mindre. 

Kommentaren hänger kvar efter dem. De lämnar mig i fosterställning på golvet. Ensam igen. 

 

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Plågsam dialog

  1. Ea Westerling skriver:

    Tack för att du berättar. Man jag känner att jag helst inte vill läsa – för jag önskar att din berättelse inte var sann. Psykiatripersonal får inte uppträda och säga sådana saker!
    /Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s