Den flyende tanken och rätten att ändra sig

Vart tar den vägen egentligen? Den där tanken som finns där ena stunden men i nästa borta. Det är som att mina tankar skräms iväg lika lätt som katterna hoppar iväg när det kommer främmande. Så fort jag tittar åt tanken så är den vips borta! Vad är det som händer?

Det är så mycket jag vill skriva om, som jag tänker så mycket på dag efter dag. Men tankarna bara far omkring och jag kan inte fånga dem. Än mindre hinner jag binda dem till papperet.

Jag har börjat läsa DN. Jag gör det mycket för att jag inte vill känna mig dum och utanför. Så många gånger har jag stått i en grupp vänner, eller bekanta, och någon säger: Läste du det där som stod i tidningen idag? Nä, det har jag inte. Jag har aldrig läst det – om inte någon mer informativ människa länkat det på Facebook!

Nu är jag i alla fall mer uppdaterad och kan köra med samma initierade kommentar: Läste du det som stod i DN imorse? Det känns bra. Men det här med en tjock tidning varenda dag blir lite snärjigt. Det tar rätt lång tid att plöja igenom, så att jag inte missar den där frågan. Ett litet stressmoment jag egentligen inte behöver. Men jag blir allmänbildad.

Jag vill skriva om goda ledare som inte envist står fast vid en ståndpunkt när det kommer upp bättre alternativ. Obama som inte är sämre att han kan tänka om när det gäller bombningar.

Jag vill skriva om OECD:s generalsekreterare som tycker att det är bättre att förebygga än att bota.

Jag vill skriva om hur en sån klok insikt skulle ge ett annat ljus åt det man tror är besparingar att dra in specialskolor, psykplatser, vårdpersonal mm.

Jag vill skriva om att det de tror att de sparar idag får någon annan betala imorgon – i reda pengar och i stort mänskligt lidande.

Ändå är det mina egna tankar som stör mig mest. Det gör mig trött att ständigt jaga dem runt i huvudet. För jag är trött, väldigt trött mellan varven. Kanske är det just det – mellan varven. Det är ju det som är jag – olika varv, skiftande lägen i humör, energi och handlingskraft. Ibland skäms jag över min nyckfullhet och det gör mig irriterad – på mig själv.

Jag vet att jag får idéer som jag går in för med liv och lust. Det har varit många såna projekt genom åren. Alla mina djur är kanske det allra tydligaste – och sorgligaste. Jag har köpt allt från hästar till hundar och olika raskatter var gång jag skrivits ut från en sjukavdelning. Det har varit rätt många gånger trots att jag legat inne så stor del av de senaste 20 åren. Men varje gång har jag fått göra mig av med samma djur då det varit dags för nästa sjukhusvända. Om och om igen. Men jag har varje gång varit fullt övertygad om att nu, nu så är jag på G, nu ska jag klara det här. Men inte!

Andra saker jag gått igång på var till exempel de där åren jag var helt inne på spåret sockerberoende och påföljande sockerfria diet. Jag talade vitt och brett om för alla att nu hade jag äntligen hittat svaret på mitt liv, nu skulle jag bli frisk, det vara bara det här som fattades. Men sen visade det sig att så inte var fallet, istället var det jag som föll. Och med det alla mina visioner, eller illusioner. Jag skämdes!

Liknande saker händer om och om igen i mitt liv. Jag finner något som jag går in för med liv och lust och jag tror att jag funnit pusselbiten jag sökt så länge – men så var det ändå inte det. Numera är jag rätt medveten om det här. Jag vet att det här händer så när jag hittar något nytt projekt, någon ny livslösning, så tänker jag: hm, undrar vad det här är – en nyck eller något bestående? Jag vet  – men det hjälper ändå inte. Jag kan inte låta bli att testa saker bara för att jag ett år senare kanske ska se att, tja, det kanske inte var mitt livs lösning trots allt.

Nu har det hänt igen! För ett år sen gick jag med liv och lust in för Raw food och tänkte att det här var verkligen grejen i livet. Men jag var hela tiden medveten – det kanske bara är en nyck. Det gjorde att jag var väldigt rädd att tala om det så mycket. Varje gång jag inser att livet kanske inte var fullt så enkelt så SKÄMS jag, som om jag gått på världens nit. Att bli sedd som naiv är nog bland det värsta jag kan tänka mig. Kanske ett lillasystersyndrom! Jag visste, och sa faktiskt, att jag vet först om ett år om det här är en nyck, ännu ett projekt, eller om det är något som verkligen kommer att vara en del av mitt liv framöver. Nu när jag sitter med min leverpastejsmörgås i handen och skammen i kroppen så vet jag att jag återigen gick igång på något som inte skulle visa sig bestående i mitt liv. Även om givetvis kosten var bra och jag mådde bra av den.

Det känns bara så trist att jag ska behöva skämmas över mitt cykliska liv. Det är så här det är att ha bipolära tendenser – om jag nu vill namnge det med en diagnos. Eller så är det bara så att jag som person är ovanligt spontan, impulsiv och handlingskraftig.

Jag har bestämt mig för att inte skämmas över att vilja prova nya saker. Jag vet själv vad jag vill, fast det ibland kan ta ett år att förstå det. Jag jobbar på att släppa skammen över att ändra ståndpunkt, att se att det finns andra vägar och åsikter än jag en gång bestämt som rätta.

Det känns bra att jag inte är ensam om att kunna ändra mig. Jag och Obama bildar ett bra team där!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den flyende tanken och rätten att ändra sig

  1. Eva Westerling skriver:

    Någon har sagt att : ingen är väl sämre än att hen inte kan ändra sig. Du är i gott sällskap
    /Eva W

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s