Att börja på nytt

Hösten är för mig som ett oskrivet blad. Jag minns känslan när jag kom tillbaka till skolan efter sommarlovet och vi fick nya skrivböcker, den där känslan av att öppna den första rena, tomma sidan som jag nu skulle få börja på med oskrivna blyertspennor och osuddade gummin. Hösten är för mig så oändligt mycket fräschare än all världens insupna nyårsaftnar.

Varje augusti samma sak. Samma känsla av att ett nytt liv börjar, jag får börja om, jag får börja något nytt – kanske ett nytt liv. Det känns verkligen som det där oskrivna bladet från skoltiden.

Först trodde jag att det bara var lättnaden att kunna andas hög, frisk och klart krispig höstluft som fick mina inre vingar att vibrera – men jag har just insett att det är något mer än luften det handlar om – det handlar om livet, mitt liv, mitt nya liv.

Under min tid i kyrkan, ja t o m under min minimala tid i frikyrkan, hörde jag många berättelser om dagen då den och den blev frälsta, räddade från något gammalt till något nytt – i det här fallet livet med Jesus. Jag tänkte alltid – hm, hur kan de säga så exakt dag och till och med tid för en så stor omvälvande livsomriktning. Jag kan möjligtvis känna när mitt liv började leta sig i en viss specifik riktning för att sen vela lite hit och dit innan den nya kursen blev något stadigare att bygga på.

Senare i denna kyrkbana stötte jag på Luther (tror jag det var!) som talade om den dagliga omvändelsen, dvs att varje dag ta tag i livet, tänka efter och kanske börja om igen, ta nya tag. Vi har nåt där, Luther och jag, vi är på samma spår där. Jag kan inte, vill inte, låta en specifik dag/händelse vara det som helt oreflekterat ska vara det jag bygger resten av mina dagar på. Jag behöver få börja om – ofta – ja, minst dagligen.

Det gör jag också, jag jobbar stenhårt på att ta en dag i taget och låta den formas efter de förutsättningar som finns runt mig och i mig just här och nu. Jag misslyckas i mina strävanden – och jag börjar om.

Men hösten är min stora ”Börjaomtid”! Kanske att jag gillar detta att vara lite egen i de här tankarna för då blir inte pressen så stor som i nyårslöftenas förlovade tid. Jag får lite på egen hand göra upp planer, genomföra dem – eller inte. Ingen annan behöver veta något eller ha några åsikter om det. Rätt skönt och avslappnat i mina ögon.

Det finns dock ett problem! Jag blir lite ivrig och het på gröten över den tomma almanackan som ligger som en oskriven bok inför mig. Det vill säga – jag satsar allt. Varför skulle denna höst vara annorlunda?

Jag stannar upp en stund och tänker vad jag är på väg in i dessa närmaste månader. Jag ser det som redan fått en notering i almanackan. Det är en konferensresa till USA, sen en veckokurs i Dublin, några föreläsningar är bokade. Jag har anmält mig till en större skrivarkurs, kanske ska jag hålla en själv, jag skulle behöva gå en kurs i konsten att skriva bra på engelska.

Sen är det det där med det hälsan… Lite panik över bristande motion måste åtgärdas på bra sätt. Lite styrketräning kanske. Var hos sjukgymnasten möjligen kan hon hjälpa lite där. Hon pratade om meditation, tja. Så har jag ju samtalskontakten på öppenvården en gång i veckan. Såg en lapp om vattengympa…

Nästa problemområde – maten! Känner mig lite ur balans. Kanske ska testa någon diet. LCHF verkar poppis, men nej, det känns inte som min grej. Men det där 5:2 då, två dagars fasta och sen fri tillgång resten av dagarna. Det kanske skulle funka! Men efter att två dagar misslyckats med fastan bestämmer jag mig för att det där med diet inte fungerar för mig. Precis samma slutsats jag kommit fram till så oändligt många gånger förut. Men nu är det höst, tid för omprövning!

Ja, det var väl det mesta i aktivitetsväg som hamnat i min kalender… Hm, kanske det blev lite mycket- igen, som vanligt. Samma mönster varje år. Med en stor skillnad, jag gör den här klara iakttagelsen i mitten av augusti och inte som ett utbränt vrak fram i november. Än finns tid att rensa och prioritera mina val av livsaktiviteter.

Jag väljer att börja mitt fortsatta liv med en lugn kväll i min nya lya!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Att börja på nytt

  1. Eva Westerling skriver:

    Grattis till nya lyan! Och tack för att du vill fortsätta att dela dina tankar med andra. Även om du strävar efter att inte boka in för mycket under hösten kanske jag kan få boka en fika med dig?!
    Kram Eva W

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s