Kontrollbehovet har räddat mitt liv

”Jag ska minsann visa dem!” ”Om jag dör nu så får de se att jag faktiskt menade allvar!” De säger att de inte behöver bry sig om mina rop på hjälp då jag ändå inte vill dö på riktigt. Jag säger: Vänta bara ska du få se!

Men tänk om jag dör i onödan…

Tänk om de ändå inte fattar vad jag menade. Vem ska då tala om det för dem? Jag kan ju inte längre göra det – det är för sent. Jag finns inte längre!

Jobbigt då med ett starkt kontrollbehov – eller tur egentligen! Om jag lämnar in nu – då har jag inte bara lämnat livet, jag har också lämnat möjligheten att påverka, övertyga och förklara. Kan jag lita på att någon annan gör det – i mitt ställe?

Nej, det kan jag inte, för jag vill ha kollen själv. Jag vägrar att ge upp utan att de har förstått. Därför kan jag inte dö! Inte nu och inte på det sättet!

Jag är övertygad om att mitt kontrollbehov har räddat mitt liv. Om det inte var för att jag själv måste peta in bollen ända in i målgården så skulle jag lätt kunnat lämna över till någon annan spelare. Men nu är det inte så jag fungerar.

Tack och lov kan jag säga idag. Tack för min envishet. Tack för hoppets låga som vägrat slockna i det mörkaste mörker.

Idag är det ljust runt omkring mig, livet fungerar. Orden har kommit fram från sina gömställen. Jag har med ordens hjälp tillgång till ett mer begripligt och adekvat språk.

Jag vet, och egentligen alltid vetat, att mitt sätt att kommunicera inre smärta med yttre smärta har skrämt mer än det nått fram. Jag har under så lång tid sökt tankeläsare och jag har trott att det har varit ett standardämne på vårdhögskolan. Jag hade fel!

De hade rätt – jag hade fel! Jag var tvungen att hitta andra sätt att prata på. Idag går det riktigt bra. Igår funkade det också – hur det blir imorgon vet jag imorrn.

Jag är så tacksam för alla jag mött och möter idag som uppmuntrar och hurrar på alla rätta orden som trillar över min tunga – eller letar sig ner mellan mina fingrar.

Jag är tacksam och glad för Fountain House Stockholm som var de första som hejade på mina förväntansfullt längtande ord. Jag är så otroligt glad för mina nya vänner inom SocialAktion som fångade upp alla orden och visade mig nya sätt att använda dem. Jag är så nöjd med att äntligen fått bli Attitydambassadör inom (H)järnkoll där jag får än mer utmaning i att formulera orden i begriplighet.

Allra tacksammast är jag nog ändå över mig själv! Jag har satt igång min firma HarmlessLife, en dröm jag haft djupt undanstoppad sen 2006 då jag registrerade namnet. Namnet som pekar på målet om ett ”skadefritt liv” – jag är ett steg närmare nu.

Hela min ryggsäck av tunga erfarenheter och upplevelser har förvandlats till min guldgruva – och den innehåller mycket – och jag är så tacksam över det! Den guldgruvan ska ge mig en egen stig i livet, en stig som ska bära mig inte bara idag utan också in i den framtid jag inte var riktigt säker på fanns där för mig. Nu vet jag – och jag är på väg!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Kontrollbehovet har räddat mitt liv

  1. Eva Westerling skriver:

    Dina ord gör mig så glad. Det är så roligt att du är med i så många sammanhang som passar dig och som gör dig gott. Och du är en god attitydambasadör. Du hjälper mig att något förstå av allt det svåra. Du hjälper till att ändra attityder. Du kan inte lämna över det till någon annan spelare. Kram Eva

    • Agneta Werner skriver:

      Hej Eva!
      Tack för dina ord! Jag är också så glad att vi hittat tillbaka till varandra efter så många år, det betyder mycket för mig. Hoppas vi kan ses snart igen! Kram Agneta

  2. Eriiza skriver:

    Jo, kontrollen för oss med diagnosen är otroligt överväldigande.
    Så jobbigt att läkare kallar mig för ett ”kontrollfreak”, över saker som
    man MÅSTE vara kontrollerande över – med eller utan diagnos. =/

    • Agneta Werner skriver:

      Visst är det så! ”Kontrollfreak” är jag! Men jag vet inte om jag hört läkare säga det så mycket som jag själv;-) Nu när jag är medveten om det tycker jag ändå det är rätt ok. Det är så här jag är! 🙂

  3. Tack för din blogg Agneta! Lever själv med psykisk ohälsa och tycker din blogg är intressant. Just nu bor jag på ett behandlingshem där jag kämpar mot borderline! Stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s