Kropp + knopp = sant

Jag ställer mig framför spegeln. Jag låter axlarna sjunka ihop, sätter huvudet lite på sned, kroppen formar sig till lätt hopsjunken position framåt. Nu säger jag högt rakt in i spegeln: Jag glad! Jag är stark!

Genast inser jag att det inte funkar. Den känsla jag försöker förmedla till mig själv känns inte som sann. Och det beror inte på min brist på självkänsla. Det är min kropp som sänder fel signaler till min hjärna. 

Kristina Ernehed skriver i tidningen Revansch (3/12) om kopplingen mellan kropp och själ, i den här artikeln talar hon med kommunikolog Martin Fransson.

Jag slog upp ordet ”kommunikologi” och fick då veta att kommunikologin binder samman hela spektrat för hur vi kommunicerar, från tal och tanke till kropp och rörelse, dvs det som binder samman det fysiska med det psykiska.

I sitt arbete som kommunikolog lägger han stort fokus på vår ryggrad och dess uppgift och funktion. När han frågar sina patienter om vad som är ryggradens primära funktion blir inte sällan svaret att det är att hålla uppe kroppen. Men han menar att den viktigaste funktionen är att skydda vårt nervsystem. Han fortsätter med att poängtera hur viktig vår hållning då är för att nervsystemet ska fungera optimalt.

Här blir jag lite fundersam, eller jag hajar i alla fall till. Mitt minne för mig tillbaka till den äldre damen jag återsåg i somras. Vi har känt varandra i många år nu, och på rätt nära håll har hon funnits vid sidan längs hela min sjukresa. När det var dags för sommarens alla sju sorters kakor frågade jag henne hur hon sett på min psykiska ohälsa genom åren. Hon svarar helt självklart att jag har haft problem med nerverna. Jag minns då känslan av obehag som helt spontant dök upp i mitt inre. Jag tänkte att det där var ett typiskt gammalt sätt att se det – ”nervsjuk”. Det var ingenting jag ville identifiera mig med. Men idag inser jag att det kanske låg mer sanning i det där än jag tidigare förstått och tänkt!

Enligt Martin Fransson är det just nervsystemet som förmedlar våra olika upplevelser,  erfarenheter och känslor. Med tanke på det förstår jag hur den hållning vi ger vår kropp och därmed ryggrad är viktig.

När jag tänker på det har vi det i rätt många olika talesätt också…”Visa lite ryggrad nu!” Vilket ben ska jag stå på = vankelmod. ”Svansen mellan benen”. Jag som är lite språkhistoriskt intresserad lockas också av funderingen kring ordet ”depression” som har en mer ursprunglig betydelse i att något är nedtryckt! Ja, sannerligen har jag inte känt mig nertryckt många gånger! Men återigen kommer kopplingen till det yttre, kroppen, jag rent bokstavligt sjunker ihop. Själva ordet depression signalerar alltså såväl nertryckt sinne som kropp. Kropp och knopp alltså!

Jag har en gång lärt mig att jag med borderlineproblematik har längre tid för återhämtning i sinnet efter olika utslag av starka känsloupplevelser. Nu får jag lära mig att också min, och nu inte bara borderlinekroppen, reagerar kraftigt på chock eller trauma och om vi inte klarar av att släppa taget om rädslan så fryser den inne och sätter sig fast rent fysiskt i min kropp.

Det är där jag kommer in, fortsätter Martin Fransson, jag hjälper nervsystemet att återetablera sig så att våra naturliga strategier börjar fungera igen. Enligt Martin är kroppen och knoppen två sidor av samma mynt.

Jag har lärt mig mycket idag, jag har förstått att jag ska vara rädd om min kropp, min ryggrad – som skyddar mitt nervsystem. För det är nerverna som ser till att andningen utförs och det är nerverna som förmedlar alla intryck och känslor till olika ställen i vår kropp och hjärna. Nervsystemet är med andra ord en ständigt pågående kommunikationskanal mellan känslor, kropp, tankar och sinne.

Hädanefter ska jag än mer att sträva efter solens strålar på mitt bröst. Med stolthet och glädje ska jag räta på min rygg så att alla mina nerver får full frihet att härja runt med mina känslor och tankar dit där de hör hemma. Äntligen har jag fattat att bara ta hand om knoppen är att göra halva jobbet. För att få helheten i mitt liv ska från och med nu mitt fokus ligga på både kropp och knopp!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kropp + knopp = sant

  1. Lill skriver:

    Vad jag har funderat på hur Du har det, skönt att Dina rader igen.
    Må så gott
    Trogen läsare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s