En borderline utan känslor…

vem är jag då?

Tja, för det första är jag inte min diagnos, för det andra har det handlat om en ren överlevnadsstrategi! Denna höst har varit för djävlig men nu efter fyra veckor sen utskrivning börjar energin äntligen så sakteliga återställas.

Jag har gått på sparlåga…

Det här har varit anledningen till att jag inte skrivit här i bloggen under dessa fyra veckor. Jag har inte orkat/vågat tänka och känna efter – än mindre skriva om det. Mina fötter har sakta och försiktigt trevat sig fram centimeter efter centimeter på en till synes dagstunn is.

Om jag skulle se bakåt på sex otroligt turbulenta och känslostinna veckor inom lås och bom på psyk är jag rädd att jag skulle ha tappat såväl mod som självförtroende. Samtidigt har framtiden tett sig som omöjlig att bestiga. Jag kunde inte för mitt liv se hur jag någonsin skulle kunna komma tillbaka till det friska liv jag hade så sent som i somras. Än idag kämpar jag mot denna rädsla, oro och misstro.

Därför känner jag inte efter. Jag har verkligen tränat och praktiserat det intjatade mantrat ”En dag i taget” – utan varken gårdag eller morgondag i sinnet.

Det har blivit mycket liggande på sängen tittandes på den ena TV:såpan efter den andra. Det var till slut kroppen som sa stopp till denna metod att överleva – nacken skrek av smärtprotest och spred sitt uppror genom hela min lekamen. Jag var helt enkelt tvungen att ta mig upp, åtminstone stunder under dagen.

Min tillvaro har bestått i en enda lång strävan efter att fylla på en till sista droppen uttömd energidepå. TV:n har hjälpt mig att hålla tankarna stången, men som sagt till slut måste jag försöka hitta på annat, eller åtminstone annat också.

Den onda nacken sparkade mig i en riktning som bygger vidare på min tro och övertygelse om motionens vikt för välmående och energibas. Jag satsar nu medvetet på att komma igång fysiskt. Min förhoppning är att det inre ska hämta sig i takt med att jag får igång min kropp. Efter besök hos sjukgymnast för nacken fick jag också klart för mig att folk i min ålder (!) behöver styrketräna för att fixa kroppens underhåll.

Därför har jag lagt upp – och kört igång – en träningsrutin som består av gym 2 ggr/vecka och simning 1 ggr/vecka. Därutöver kan det komma lite ridning och annat rörelsekrävande. Mina trogna promenader säger en envis ond häl stopp till. Jag måste hitta andra sätt. Igår tog jag faktiskt fram cykeln från vinterförvaringen igen – det kommer ju ingen vinter! Inte för att jag planerar några cykelmil men kanske några utbytta bilförflyttningar. Jag tänker att ju mer aktiv jag är de dagar jag orkar ju mindre dåligt samvete och seg kropp har jag de dagar min ambition kommer på fall.

Jag har ännu inte kommit så långt att jag är helt klar över hur min framtid kommer att se ut. Som sagt så satsar jag nu på att bygga och samla energi genom en aktiv vardag. Kanske att våren blir den tid då jag sakta utmanar min psykiska styrka efter ork och förmåga.

Nu känner jag mig ändå rätt nöjd med min tillvaro. Jag har lärt mig att leva i nuet och inte oroa mig så mycket för en framtid jag ändå inte vet så mycket om. Framgången är att jag inte skräms och trycks ner av allt som ligger framför nu – jag lär mig mer och mer att bara droppa dessa ovissa tankar just här och nu. Det är nytt för mig att kunna leva så och det är en utmaning, men det är en utmaning jag har antagit – och jag tänker vinna!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till En borderline utan känslor…

  1. Lemon skriver:

    Mm tror det är en bra strategi att ta en dag i taget och sålla ut resten….så gör nog jag med 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s