Jag vet inte vem jag är…

Det var så lätt! Jag var ”lillprästen” i betydelsen: prästen i den lilla jämtländska byn Marieby. Alla visste vem jag var och på så sätt gjorde nästan jag det också.

Sen började jag alltmer tränga in i elefanternas rike. Jag blev större, större och större. Allt eftersom mina problem med mig själv och mina livsvillkor ökade, ökade min kroppsvolym. Som om den ville skydda mig från verkligheten att komma för nära. Eller var det tvärtom – dess funktion var att hålla eländet inne och i schack. I vilket fall så lyckades inte den taktiken. Eländet kom ändå ut och verkligheten trängde in.

Sen är det den tredje delen, den med patientidentiteten. Jag har jobbat stenhårt på att få lägga den rollen på hyllan bland gamla övervintrade mössor…. Men i dagsläget går inte det då jag så uppenbart är patient igen, vare sig jag vill eller ej. Det här gör mig faktiskt rätt förvirrad. Finns det något sätt att bara bära patientrollen på utsidan men ändå vara personen Agneta kvar därinne. Kanske. Men jag vet inte hur.

De här tre identiteterna har jag slitit med att jobba om/bort i åtminstone ett par år nu. Den första, den som startade med prästen i Marieby, tror jag att jag lyckats lämna rätt bra. Jag använder den självpåtaget ibland för att visa på livets kontraster. Men mer och djupare än så är nu inte prästrollen för mig längre.

Den tredje biten, den om patienten och rollen där känner jag att det är ett arbete som kräver paus ett tag. Jag måste försöka acceptera att jag tvingas in att vara patient en stor del av min tid idag. Jag vet inte varför och jag vet inte för hur länge.

Igår var jag in till Fountain House för en stund. Björn slutar och avtackas. Jag hade inte en aning om hur programmet var planerat men det var jag beredd på men att bli inpetad först in i ett led av rosor med några klämmiga ord var jag inte beredd på. Det blev rätt jobbigt faktiskt. Jag hittade ett hörn av den knökfulla lokalen där jag kunde sitta och tomglo lite för mig själv. Jag hade också förberett egen gåva, som jag skulle överlämna med ett litet tal jag förberett. För ett halvår sen hade det gått galant. Men med ångesten krälande i magen var det svårt och hotade samtidigt att suga ur mina sista krafter.

Det är också alltid så svårt, och jobbigt, att svara på den helt uppenbart vanliga frågan: Läget?!
En fråga som är svår att sätta något bra svar till. De säger att jag ser pigg ut, tittar på mig och frågar igen om hur läget är. Jag vet inte vad jag ska svara, antingen ser de en skimär eller så lyckas de pricka in en av de stunder den vrålande tigern tar sin middagsslummer.

Ok, så långt saker jag jobbar med att lägga bakom mig. Men för att livet inte ska bli helt tomt fylls det raskt på av andra saker, i det här fallet jag aldrig skulle tro var möjliga för mig – inte ens på samma planet.

Jag har blivit vegetarian/vegan/rawfoodinist. Bara det är stort för mig som aldrig ätit mer grönt än en gurkskiva till middagsköttet. Jag har hemma en hel vattenceremoni för att få dricka kemikaliefritt rent vatten. Jag har en säng fylld med magneter och andra hemligheter. Vad som gömmer sig mer specifikt i dessa Nikkenprodukter spelar mindre roll för mig så länge de gör mig nytta – och det gör de.

Nu, som ytterligare ett bevis på min nyvinglande färd genom livet har jag funnit en yogaform som passar mig precis. Jag är helt förundrad över hur jag kan tycka så mycket om något som jag så fullständigt ratat i mitt tidigare liv. Nu tror jag det beror lite på vilken typ av yoga jag just snubblat över också.

Min vän i norr talar om skyddsänglar som leder människor till optimala möten. Min vän här i söder ger Gud den rollen. För mig har det ingen betydelse, jag vill bara tacka den personal som här tipsade mig om den här Bikramyogan. Jag tror att den är rätt annorlunda från en mer långsam meditativ yoga. Här går det undan, samtidigt som det inte alls är frågan om någon stress. Samtidigt om det inte finns ett enda skrymsle kvar i min hjärna som har tid och lust att gräva ner sig i några psykiska ohälsigheter.

Det kan hända att mitt inre skulle mått bättre av meditation i kombination med ”yogarörelser”. Men nu hamnade jag pladask in i en upptempo-stretching hot yoga. I fyrtio graders värme och under 90 minuter sträcker vi och bänder och böjer igenom hela kroppen. Det gör ont ibland, men det är ett skönt ont. Efter en tid, kanske halvtid ungefär så sprider det sig som en rysning under huden, en behaglig sådan. Det är som en varm kittling som planterat sig under hela min hud, från topp till tå.

Men det är här någonstans det svåra börjar. Vem är nu denna stretchande grönsak?

Jag tror att det som skrämmer mig i allt det här är att jag inte har någon riktig koll.

  • hur mycket ska jag yoga – rida – cykla
  • hur mycket ska jag/kan jag äta
  • Jag är vilse! Jag börjar närma mig min personliga målvikt, eller enligt vissa är jag redan där, och nu går det rätt snabbt. Kan jag stoppa sen? Klart jag kan men jag menar på ett sätt som inte omedelbart sätter mig på ett tåg 20-30-40 år och kilon tillbaka i tiden.

    På yogan handlar mycket om balans, som att stå på huk, på tå, på höger ben med det vänstra benet uppslängt ovanför knät på det förhoppningsvis stadiga högra benet. Det är svårt men går bättre och bättre, ju mer jag tränar givetvis.

    Nu behöver jag hitta till samma livsbalans i verkligheten utanför den varma yogasalen.

    Jag känner att det här blev lite rörigt, men jag känner mig rätt rörig just nu – så mycket vet jag i alla fall om mig själv!

    Om Agneta Werner

    Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
    Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

    Google-foto

    Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

    Ansluter till %s