Upp för bergeländet

En dröm som ska bli sann…

Jag blir ledsen när jag ser ner på förödelsen. I dalen finns inget liv allt är svart, nerbränt. Allt är dött. Jag vill vända och gå mot ljuset igen. Jag minns hur jobbigt det var att ta mig upp från detta dödens näste jag nu ser tillbaka ner på. Jag minns hur det var, jag minns hur många gånger jag föll tillbaka när jag försökte mig på bergsklättringen. Jag minns min diffusa förvissning om broar över floder, gröna skogar och gläntor att vila i. Det kändes som jag aldrig varit där ändå fanns föreställningen någonstans långt inom mig.

Den svarta och utbrända dalen ville inte släppa taget om mig och otaliga är de gånger då den drar mig till sig. Jag faller, faller handlöst ner i denna dödens boning. Men helt i sitt våld har den aldrig haft mig, alltid har en envis liten viskning inom mig berättat om andra sidan berget. Om liv och grönska, ljus och luft. Och den rösten har ihärdigt viskat långt inom mig – håll ut, ta nya tag och övervinn det svarta och bestig berget. Det finns ett liv som väntar på andra sidan berget. Glöm inte bort din dröm om gröna levande skogar, friska bäckar och livgivande gläntor – de finns där väntande på dig. Se framåt – våga steget!

Nu får det vara slut på halkiga, leriga stenar i den här förbaskade uppförsbacken – på med kängorna och kämpa mig upp är nu vad som gäller!

Jag måste upp, det finns inget alternativ. Tja, med tanken på vad som varit nere i skitdalen så finns det inga andra alternativ i alla fall.

Jag har duschat idag! Låter som en vardaglig sak men i den här bergsklättringen jag ägnat mig åt har inte funnits några sådana lyxbekvämligheter. Hoppas på fler liknande inrättningar framöver.

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Upp för bergeländet

  1. Elisabet Lindqvist skriver:

    Väntar på dej i de ”gröna levande skogarna,vid de friska bäckarna och livgivande gläntorna ”
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s