Stora planer i slutet kaos

Jag har blivit attitydambassadör. Jag har uppdrag att leda skrivarcirkel i november. Jag är bokad till en större föresläsning i början av december. Jag håller på att i skallen utarbeta ett besöksschema på demensboendet.

VARFÖR förföljer då kaoset mig i hasorna?

Jag förstår inte vad det är som händer. Jag vet inte att jag någon gång under mina 19 helvetesår har haft så mycket att se fram emot. Ändå hamnar snarar runt min hals minst gång om dagen.

Min dröm börjar äntligen att skönjas i en ännu lite disig framtid. Jag kommer med största sannolikhet få fler föreläsningstillfällen, såväl som ambassadör och som pratare i kombination med färdig dokumentär framöver.

Vad kan jag mer begära? Jag har allt, eller egentligen har jag nog lite mer än jag behöver och som finns plats med i mitt nya liv – och det är mina älskade katter. Men jag börjar tycka att jag känner mig för låst med djur därhemma överhuvudtaget. Först, för något halvår sen, gällde det hunden som tvingade mig till saker jag ville bestämma över själv. Men min tanke var att katterna var så mycket mer okomplicerade då de inte kräver promenader och ständig passning.

MEN de skapar i all sin villkorslösa kärlek ändå ett beroende hos mig. Den här gången tänker jag inte så mycket på långa dagar i stan på jobbet, after-work eller annat dagsrelaterat. Det jag mer och mer börjar fundera över är det jag inledde dagens tankar kring – föreläsningar, resor, ja många saker i det friska liv jag vill leva kan komma att spontant innehålla tider för resor eller nätter borta.

Jag tror att jag idag kan genomskåda varför jag skaffat alla dessa djur genom mina år – ENSAMHETEN! Jag  har helt enkelt varit livrädd för att vara ensam. Tiderna förändras – idag är jag inte rädd för ensamheten, jag tror tvärtom att jag nu kan uppskatta den mer än jag någonsin gjort under hela mitt liv.

Jag tror inte på ett fullständigt oberoende liv, jag tror att vi alla behöver någon, på något sätt, och jag älskar verkligen mina katter. Men kanske att det är dags att släppa också den livinan nu.

Sen att katterna skapar extra problem i dessa dagar då jag hux flux hamnar inlåst på en vårdavdelning är inte ett problem jag räknar med – det ska bara inte ske. Men vem vet!?

Tillbaka till början …

Jag vet inte vad det är som händer min kropp när den plötsligt och till synes utan anledning startar en ristning som driver med ofattbar styrka genom hela min annars fredliga lekamen. Jag blir som vansinnig.

Jag får frågan: Vad är det som händer? Varför blir då så upprörd?

Jag frågar mig själv: Vad är det som händer? Vad är den utlösande faktorn?

Jag fattar inte själv – det är som att min kropp lever sitt eget kaotiska liv, samtidigt som mitt intellektuella medvetande för sina egna friska, framåtsiande tankar och planer.

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg, Bloggar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Stora planer i slutet kaos

  1. Lena skriver:

    Intressant det du skriver. Det som direkt slår mig är att det inte alltid är så lätt att få en balans mellan känsla och förnuft. Inte för någon. Man vet med förnuftet att det här ex inte är bra för mig, men känslan lyssnar inte utan gör det i a f. Man måste liksom ha alla delar med sig för att nå balans. Har man då en sjukdom i bagaget, så kan det hela bli lite svårare. Det tar tid, men det går! Kram Lena

  2. anna-lena skriver:

    tror du kanske får för stor fokus framåt, trots att det är kul och en ljusning för dig, så är inte hela kroppen med på detta, hjärnan som har varit överbelastad i sitt sjuka tillstånd, väljer den lätta vägen, och sänder signalerna till kroppen, vi är inte friska :). hoppas att du förstår vad jag menar. Så klart ska det planeras framåt, men du måste även leva i denna dagen, som är idag, ta inte på dig för mycket framåt, för även att du är glad för det, så är det stressande med, som du nämner detta med katterna, att det blir en bromsfaktor, där har du din bakdörr om det skulle gå fel. Men att skaffa kattvakt är inte svårt för de tillfällena du behöver detta, så det är ingen riktig bakdörr för dig, men du har skaffat den om du inte skulle orka genomföra alla dina planer. Har själv detta livet, men inte kommit på varför förrän jag läste din text, så tack nu har jag ett svar ang mig själv, de är så lätt att se till andras problem, men inte mina egna.
    Lycka till och jag håller tummarna för dig och mig och alla andra i denna sits
    kram anna-lena

    • HarmlessLife skriver:

      Tack Anna-Lena! Det är alltid skönt att höra att mina tankar sätter igång andras tankar. För visst är det lite ett givande och ett tagande!? Du ser på din tillvaro på ett lite nytt sätt när du läser om mina funderingar och din kommentar får mig att också stanna upp och fundera ett varv till.
      Men jag måste säga, både till dig och till alla andra som sätter teet i vrångstrupen, att något beslut med katternas vara eller inte vara inte på något sätt är färdigbearbetat i mig. Och jag hoppas och tror att det ska bli lättare att känna efter då jag får leva i kattfritt hem ett tag.
      Tack igen för dina tankereaktioner – de betyder mycket för mig! kram Agneta

    • HarmlessLife skriver:

      Tack Anna-Lena! Det är alltid skönt att höra att mina tankar sätter igång andras tankar. För visst är det lite ett givande och ett tagande!? Du ser på din tillvaro på ett lite nytt sätt när du läser om mina funderingar och din kommentar får mig att också stanna upp och fundera ett varv till.
      Men jag måste säga, både till dig och till alla andra som sätter teet i vrångstrupen, att något beslut med katternas vara eller inte vara inte på något sätt är färdigbearbetat i mig. Och jag hoppas och tror att det ska bli lättare att känna efter då jag får leva i kattfritt hem ett tag.
      Tack igen för dina tankereaktioner – de betyder mycket för mig! kram Agneta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s