Frisk!!! eller Frisk???!

Så många gånger har jag funderat över när man kan räknas som frisk/återhämtad från psykisk ohälsa. När och vem kan säga att nu är jag frisk? Jag har känt skepsis till hela begreppet.

Idag tror jag mer att min skepsis låg i min tvivlan att jag någonsin skulle kunna känna mig frisk!

Det jag funderade så mycket över var vad som när det gäller psykiska diagnoser är ”friskt” eller ”återhämtat” som man också säger. Vad jag förstått finns det tre olika grader eller varianter.

  1. Så återhämtad/frisk att jag är tillbaka fullt ut i vanliga samhället. Jag är fri både vård och medicin.
  2. Jag är tillbaka i hyfsad funktion men äter min medicin regelbundet.
  3. Jag äter medicin och fungerar av och till i ett någorlunda normalt liv.

Det som gjort mig lite tveksam är, det jag känt som en allmän uppfattning att det ska vara fult och skamligt att äta psykofarmaka. Jag tycker inte om den inställningen.

Jag kan inte förstå skillnaden mellan att äta psykmedicin eller att äta hjärtmedicin…eller vara tvungen till daglig dos av insulin! Jag antar att det hänger ihop med den allmänna stigmatiseringen av psykisk sjukdom/ohälsa. Jag gissar att denna syn på psykiska problem ligger i en stor rädsla kring en sjukdom som kan vara så diffus och att prognosen är ännu mer oklar. Det är inte konstigt att en okänd, hotande och okontrollerbar ohälsa är skrämmande.

När mitt liv först krackelerade 1993 och jag blev inlagd på psykiatrisk klinik minns jag stressen över att inte veta hur lång tid detta helvete skulle vara. En annan sak var att när jag var hemma på permissioner ibland var det ingen som såg på mig hur mitt inre var i fullständigt uppror. När de såg mina randiga, såriga armar efter allsköns vassa saker jag rispat mig med tillskrevs mina stackars katter skulden för detta. Kanske de ändå förstod den sanna bakgrunden till mina såriga armar eller kanske det bara var för jobbigt, hotande och obegripligt för att ta in.

Jag minns ändå en stark känsla från den tiden, det var övertygelsen om att skulle jag någonsin ta mig igenom detta helvete fanns det bara en väg. Det var rätt igenom skiten! Det var jobbigt och det var farligt men jag var fast besluten i min uppfattning i det fallet. Kanske var det det som drev mitt desperata självskadande till den extremitet det ändå blev. Jag lät mig sjunka in i det totala mörkret gång på gång fast det höll på att skrämma skiten ur mig.

Jag förstår människor idag som är rädda för psykisk sjukdom – jag har levt med den rädslan var dag i 17 år.

Men idag känner jag mig frisk!? Hur kan det komma sig? Och i vilken grad är jag frisk i så fall?

Jag tror för det första att mina tankar och känslor kring detta har jag Fountain House att tacka för. Där har jag fått hjälp att koncentrera min uppmärksamhet och mitt fokus på det friska i mig. Det har alltid funnits där långt ner täckt av ett tjockt lager av elände och misstro och ständigt grävande i det dysfunktionella och sjuka. De senaste två åren har jag genom att utveckla mina dolda talanger fått både dem och självförtroende att växa.

När jag först snubblade in över tröskeln på Fountain House på Götgatan 38 för drygt två år sen kände jag tämligen omgående att jag hamnat rätt. Jag hade då en tid känt en längtan efter att få göra något meningsfullt. Något mer än att sitta och fika och syssla med tygtryck och göra halsband på kommunens träfflokal. Jag längtade efter utmaningar, att få göra skillnad, vara viktig och att få göra min tunga resa meningsfull också för andra.

Jag var då helt på det klara med att jag nått min slutstation i karriär och arbetsliv när jag väl funnit mig tillrätta på Fountain House. Idag kan jag långt inom mig börja ana en känsla av hopp om ett fortsatt liv. Kanske att jag kan få bruk av mina talanger även utanför klubbhusets väggar. Någon gång – i liten begränsad skala!

I min nya definition av frisk, för mig, är jag fortfarande beroende av min medicin. Och jag ser inte någon direkt anledning att ändra på det. Sen räknar jag inte med att i överskådlig framtid kunna jobba på den allmänna arbetsmarknaden. Jag tror att jag för resten av mitt liv kommer att vara väldigt stresskänslig. Jag tror att jag för resten av mitt liv får väldigt noga med mina rutiner, hålla mig till min hälsas fyra ben – regelbunden mat, medicin, sömn och motion – då får jag ett bra liv.

Jag känner mig alltmer frisk, jag vill inte ha kontakt med vård, jag tänker inte ligga inne på psykavdelning mer någonsin i mitt liv. Får jag säga så?

Just nu bryr jag mig inte så mycket om vad jag får eller inte i det fallet eller vad andra tycker – jag tänker fortsätta min väg som känns rätt för mig. Jag tänker fortsätta med att lämna patientrollen bakom mig och känna mig alltmer frisk!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Frisk!!! eller Frisk???!

  1. Henrik skriver:

    Bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s