Efterhängsna humörsvängningar

Jag har ett bra liv. Allt går som det ska. Jag är äntligen fri från saker som tyngt mig en längre tid. Jag känner mig mer fri än på många, många år.

Ändå kommer tankarna…

Jag vet inte var de kommer ifrån. Egentligen är det nog inte tankarna som kommer först, det är känslan av oro i maggropen. Så plötsligt blixtrar ett gammalt tankemönster fram genom skallen på mig. Tankar om att ge upp, tankar om att inte vilja leva, tankar om att skada mig.

Det är helt absurt! Jag vet inte när, om någonsin, jag haft så mycket att leva för. Jag har så mycket att göra, att uträtta. Jag har så många härliga utmaningar framför mig ändå så vill jag bara gråta… Varför??? Varför ska det vara så här? Snälla Gud kan du ta ifrån mig dessa förbannade humörsvängningar. Jag vill inte ha dem. Jag tycker inte heller att jag är värd dem. Jag är värd mer än detta kastande mellan livets ytterligheter. Eller har jag fel? Gud?

Fast Gud kanske är fel person att fråga just nu, vi har inte den bästa, eller åtminstone inte den mest täta relation nu för tiden. Men för gamla tiders skull…

De här blixtarna av livsförakt bara forsar fram genom huvudet utan någon som helst förvarning. Jag har ingen aning om varifrån de kommer. Det var länge sen jag trott de flyttat hemifrån – för gott. Men tydligen inte!

Jag måste sätta mig ner och försöka rekapitulera dagens tankar och samtalsämnen för att försöka spåra uppkomsten av eländet.

Någonstans idag eller igår var jag med i ett snack om att man redan nu borde ställa sig i kö till äldreboende. Jag tänkte vidare på det idag när jag var ute och gick. Det kändes inge bra. Jag har varit så nöjd med att ha lämnat hela vårdsvängen och beroendet bakom mig, plötsligt står det klart för mig att jag troligt inte kommer undan så lätt. Jag har kanske en ny sväng av ”omsorg” framför mig.

Min känsla var/är stark inför tanken – det vill jag inte! Jag vill aldrig i livet hamna i den situationen igen. Kanske att det blir tydligare för mig genom den dagliga kontakten med äldreomsorgen genom pappa.

Tankarna gick vidare kring hur jag skulle handskas med den situationen då jag står där på tröskeln till ”hemmet”. Kanske inte helt oväntat var min känsla och tanke att det tänker jag inte gå med på. Jag kommer att ta livet av mig innan dörren återigen slår igen bakom mig.

Jag gick och smakade på den lite överraskande tankekedjan. Och jag smakade på hur jag skulle göra och om jag verkligen skulle klara av det. Jo, jag tror jag skulle det och jag vet nog hur.

Kanske att det är dessa destruktiva tankar som nu helt plötsligt slagit sig ner som en ödessten i mitt mellangärde. Det är konstigt för samtidigt som jag med mitt förnuft kan se och förstå hur känslan hamnat där så finns den ändå där. Känslan vill inte så lätt låta sig påverkas av förnuft och logiska resonemang.

Det här deckararbetet som jag just nu gjort då jag försöker finna en bakgrund till mystiska känslosvängar är något jag lärt och tränat mig på under flera år nu. Jag har också lärt mig att jag inte behöver agera på mina känslor. Det är min intention också nu.

En annan strategi jag har är att prata med någon klok människa – om vad som helst egentligen. Det är en strategi jag tänker använda mig av nu då jag åker till en god vän och tar en kopp te. Tack Gud för goda vänner!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s