Frihet

För en vecka sen var det exakt 19 år sedan den ödesdigra dörren för första gången gick i lås bakom när jag leddes in på Umeå allmänpsykiatriska avdelning.

Nu får det vara nog!

Ända sen i somras har jag tidvis känt en stark panik över att min reträtt till slutenvården har tagits ifrån mig. Den avdelning då jag tidigare alltid blivit bemött med respekt vände nu helt om och det gjorde mig helt klar över att dit vill jag aldrig mer. Min rädsla har då legat i vart jag ska vända mig när jag sjunker ner i spiralen som snabbt för mig till suicidalträsket.

Jag har upprepade gånger dryftat det här med mina vårdkontakter, läkare och sjuksköterska. Jag har vänt och vridit på problemet. Men hela tiden har känslan av att ingen hjälp finns att få lämnat min strupe både torr och sammansnörd.

Men något har hänt med mig under den här våren. Jag har växt. Som jag ser det är det två viktiga faktorer som hjälpt mig på vägen -den friska vägen.

Den ena är Fountain House Stockholm! Där har jag så många gånger träffat folk som kommit till huset i studiesyfte eller varit med ut på föreläsningar och jag har fått berätta om fontänhusmodellens originalitet. Det stora magiska som verkligen gör under för människor är att på Fountain House fokuserar vi på det friska i varje människa, det dysfunktionella vänder vi ryggen och lägger ingen energi på. Det är så många ändå som ägnar sig åt att peta i allt jag inte kan och vad min sjukdom hindrar mig från.

Plötsligt en dag inser jag att det här gäller också mig! Jag behöver inte vara patient i resten av mitt liv bara för att jag varit det de senaste 19 åren. Jag kan faktiskt själv bestämma mig för att ta vara på och utveckla det fungerande och roliga i mitt liv. På Fountain House får jag göra det.

En annan sak som jag alltid brukar berätta är verkligheten bakom fontänhusmodellen som en ytterst framgångsrik arbetsrehabiltitering. Jag har nogsamt redogjort för att många medlemmars mål när de kommer innanför dörrarna är att så snart som möjligt hitta vägen ut i det vanliga arbetslivet igen – och många lyckas med det. MEN, har jag alltid tillagt, det gäller inte mig. Jag har gjort mitt på den allmänna arbetsmarknaden, jag är mer än nöjd med min tillvaro här på Fountain House. Det har varit min fasta övertygelse – fram till i vår!

För här kommer den andra friskfaktorn in, nämligen projektet SocialAktion! Jag har länge vetat att jag tycker om att skriva och jag vet att jag älskar att hålla föredrag och tala inför grupper av människor. Av, något som jag uppfattade som, en slump fick jag de sista dagarna i februari en inbjudan vidarebefordrad till mig om en skrivarkurs. Det var en kurs som ingick i ett projekt som jag har haft väldigt svårt att greppa. Det jag uppfattade var spridda ord som ”brukare, ”socionomer” ”utanförskap” och ”möten”. De orden och kursplanen som talade om introduktion till insändarskrivning, bloggande, debattartiklar… räckte för att jag skulle vara med på tåget. Och det ångrar jag inte.

Visserligen upptäckte jag att jag hamnat mitt i en brinnande politisk smältdegel, mycket starkt engagemang och många samstämmiga åsikter flödade mot mig när jag först steg in genom dörren. Men jag gillade det. Jag hade mitt ämne som jag brinner för och det rör utanförskapet som följer med psykisk ohälsa och alla relaterade frågor kring det.

Jag började med skrivarkursen, jag blev uppslukad av den och jag växte i den. Jag hittade än mer mitt sätt att skriva och jag blev uppmuntrad i mitt skrivande. Jag fick hjälp att komma igång med detta att blogga vilket jag är mycket glad över.

Lite teknisk hjälp kring bloggen fick jag när jag hakade på webkursen inom samma projekt. Då hade jag beträtt två av projektets tre kurser, kvar var retorikkursen. Den kom jag med på dagen innan den startade! Den var nog den som gav mig den sista knuffen mot mitt nya ställningstagande gentemot mitt sjuka förflutna och för min friska framtid.

Plötsligt såg jag att det jag stått och sagt på Fountain House så många gånger, att jag skulle stanna där för tid och evighet kanske inte alls kommer att bli sant. Kanske att det faktiskt kan vara möjligt för mig att hitta en viss försörjning genom det jag så mycket gillar – att skriva och prata. Nu drömmer jag om en tid, snart eller längre fram, då jag kan få vara med och göra skillnad i utvecklandet av en bättre psykvård samtidigt som jag får visa på det ”normala” i att vara ”sjuk”.

Dessa två faktorer har fått åtminstone fyra direkta följder:

  • Jag håller på att bestämma mig för att inte hamna inom slutenvården igen (ett beslut som kräver lite vånda och tid att mogna). I det beslutet ligger också att i möjligaste mån hitta andra kommunikationsvägar än självskadande.
  • Jag har sagt upp min kontakt på öppenvården då jag känner att om jag resten av veckans dagar jobbar på att inte vara patient dras jag tillbaka i min strävan då jag med tät regelbundenhet tvingas sätta mig i väntrummet  och vara just patient.
  • Jag ska på måndag försöka övertyga läkare om glesare besök även hos honom och då enbart för medicinhantering. Medicinen behöver jag för att kunna vara just frisk.
  • Jag har idag blivit fri från det dagliga ansvaret för en hund jag inte själv valt att ha hand om. Min pappas hund har fått flytta till sin dagmatte och jag känner en sån enorm lättnad. Jag är fri! Och jag behöver inte vandra omkring bland sanddyner här hemma.

En sak jag många gånger poängterar på Fountain House håller jag mycket hårt om och det är mitt fria val! Mitt fria val ger mig makten över mitt eget liv. I 19 år har makten legat hos någon annan. Nu får det vara nog.

Jag tar härmed tillbaka mitt liv, ett liv där jag väljer vad jag vill. Yeeah!

Om Agneta Werner

Jag heter Agneta Werner, nu mer frisk än sjuk. Under mycket lång tid bestod livet av upprepade självmordsförsök, självskadande och ett ändlöst antal dygn, månader, år inom slutenvården, såväl allmänpsyk som rättspsyk. Jag har börjat undra över vad det var som fattades mig. Vad det var som gjorde att det tog över 20 år att komma upp på banan igen.
Det här inlägget postades i Blogg och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Frihet

  1. liliandruve skriver:

    Go for it, Agneta! Det var trevligt att träffas idag. Hoppas du fick några nya nycklar till friheten:-)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s